Dagen började med att vara lite sen till Ortopeden i Falun. Vi skulle ju ha med oss släpet också, för att hämta upp lite inköpt ved. Kommer nästan in emot Borlänge då bilen framför väjer för en svängande bil, får sladd och bromsar in tvärt. Jag reagerar snabbt och trycker bromsen i botten, men absolut INGENTING händer! Så himla halt! Glider lite snyggt in i bilen framför och det blir en " POOFFF". Ut hoppar ett par, chockade och endast tysktalande. Inte arga, utan bara chockade. Härjar om att vi måste ringa polisen, för det måste man göra i Tyskland. Sambon och jag försöker lugna dem och få dem att förstå att man inte behöver göra det här om bilarna är körbara ifrån platsen, vi är överens och inga personskador.

Ringer försäkringsbolaget och har löst allting.

Skyndar vidare emot Falun. Kommer försent ca 10 minuter och får reda på att jag INTE alls skulle till Falun, utan till Ludvika lasarett. SUCK!!

Ilfart tillbaka.........och fick ett GLÄDJANDE besked!! Tätheten i frakturen är på helt rätt väg och det läker rätt! Så himla underbart!! Naturligtvis kommer jag ha ont ett bra tag till eftersom några muskler är avslitna också. Men jag fick klartecken att hoppa upp på hästryggen. Dock med brasklappen att jag i n t e bör trilla av och falla på vänster axel!

Sen tillbaka till Borlänge för att sambon skulle till kiropraktorn och till sist hämta ved! Puh!! Det var också en upplevelse. Körde hem 2,5 ton ved på ett släp som har 900 kg som lastvikt. Gick inte fort kan jag säga.

Men så fort vi kom hem så blev det RIDNING!!!

Titta så GLAD jag är!!!:-)

Världens lyckligaste!!!

//